pumpkine

Jag tror jag vet vad mina nyvunna timmar i höst ska gå till. Ett praktiskt sätt för mig att förena mina intressen.
Äh, jag tar det från början.
I lördags var jag & D på loppis. Smålänningen i mig brukar vakna till liv vid sådana tillställningar, för billigt är bra och framför allt är gratis gott. Men på Pingstkyrkans loppis i Mölndal var inget gratis, tyvärr. Däremot fanns det en hel del skräp, som brukligt när folk dumpar grejerna de samlat på sig längst in i garderoben.
Hallå, det finns ingen som vill köpa din tomma katt-vinflaska. Ingen. Lämna den till återvinning istället!
I alla fall, vi spekulerade på tre schyssta ekbokhyllor ganska länge. De charmiga försäljarna slash ideellt arbetande pingstpensionärerna bredde på fördelarna med bred göteborgska. D som är okrönt kung i prutning var vaksam och tystlåten. Vi övervägde och funderade på fraktmöjligheter. Sedan slog vi till, 250 kronors prutning, plus ett stort akvarium senare var vi på väg hem med hyllorna på takräcket.
I alla fall, jag som gillar både pigga pensionärer & loppisar funderar på att kontakta Pingstkyrkan och kanske att jag kan få hänga lite där? Dricka kaffe och prata 1940-tal och samtidigt få chansen att lägga vantarna på fynden innan de hamnar i affären?
Låter inte det som en utmärkt idé?
Man behöver väl inte vara pingstfrälst för det?

Och nej, jag börjar inte bli gråhårig. Det är resterna från målandet av ovan nämnda bokhyllor. Som ett litet barn kladdade jag färg igårkväll och när D såg att det droppat flitigt i min hårbotten sa han:
"Du vet väl om att färgen inte är vattenlöslig?"