pumpkine

Ikväll var jag & D på gothia towers och åt räkmacka. Det var högt och jag blev rädd redan i hissen. Det är konstigt det där, rädslan som växer i takt med åldern. Som barn klättrade jag högt i träd och hade full fart upp på stegar. Idag svindlar jag av bara tanken. Min teori bakom lyder - man visste inte bättre då. Man visste inte allt illa som kunde hända och all smärta det kunde orsaka. Därför körde man bara på. Idag är jag rädd för mycket, men jobbar på det. Hey, på bara en vecka har jag bestigit högsta hästen på länge och åkt värsta hissen i mannaminne... (=mitt minne)

I alla fall. Vi firade D's jobb. Han börjar på måndag. Om inte mötet imorgon med konkurrent leder till nåt bättre. Som Petter skulle sagt: Kompis, det går bra nu!