Hur är läget?
Jag har kastat mögliga saker i kylen och ersatt med nya fräscha grejer. Om två timmar kommer han och gissa om jag längtar! Jättemycket. Då ska jag bjuda på finmiddag. Jag har inte ätit lagad mat på hela veckan och jag hörde missnöjda grymtningar från kakan när jag avslöjade det för henne i telefonen "precis som när du bodde i Växjö" och jag kan inte annat än att hålla med. Hon avslöjade också detaljer kring vår förlossning (min & mammas alltså). Det är ju skamligt att jag tidigare inte visste att hon låg inlagd i en och en halv månad på sjukhuset för min skull? Jag hade gett henne förgiftning... Och inga besök fick hon heller, för bror som under denna tid bodde hos mormor & morfar lekte med grannar som hade mässlingen och det kunde smitta. Farligt, farligt.
Fy vad jobbigt, sa jag med medlidande i rösten, men då avslöjade hon att hon visst träffat sin ende son under största hemlighet en gång under permission: Jaha, med risk för mitt liv alltså, svarar jag då lite förnärmat. Men det gick ju hyfsat bra trots allt.
Jag blev ju riktigt bra trots allt? Och bror, han är också ganska bra.
Jo, kalasmiddag väntar och då ska jag berätta om huset för D. Huset jag kollade på i förmiddags. Jag räknade till 15 parkerade bilar utanför och kön till objektsbeskrivningarna var lång. Jag påpekade högt och flertalet gånger att min sambo inte var i stan, så att folk inte skulle tro att jag var en ensam & patetisk kvinna som gick på visningar för nöjes skull.
Huset i sig var ganska charmigt, många trappor och små skrymslen. Knarriga golv, högt i tak men slitet och toaletten hade bidé... Och sen då den beryktade rälsen. Mina farhågor besannades för från knuten var det knappt tio meter tills schwisande tåg. 10 meter - får man ens bygga så nära? Inte nog med det, i jämnhöjd fast en 500 meter iväg gick motorvägen mellan Borås och Göteborg, och som lismande mäklaren uttryckte:
Den är nästan värre än järnvägen...
Så även om huset var schysst (en gammal orgelfabrik sa någon) var läget inte det bästa. Och så mycket vet jag, att det är enklare att ändra på byggnader än att flytta berg.
Fy vad jobbigt, sa jag med medlidande i rösten, men då avslöjade hon att hon visst träffat sin ende son under största hemlighet en gång under permission: Jaha, med risk för mitt liv alltså, svarar jag då lite förnärmat. Men det gick ju hyfsat bra trots allt.
Jag blev ju riktigt bra trots allt? Och bror, han är också ganska bra.
Jo, kalasmiddag väntar och då ska jag berätta om huset för D. Huset jag kollade på i förmiddags. Jag räknade till 15 parkerade bilar utanför och kön till objektsbeskrivningarna var lång. Jag påpekade högt och flertalet gånger att min sambo inte var i stan, så att folk inte skulle tro att jag var en ensam & patetisk kvinna som gick på visningar för nöjes skull.
Huset i sig var ganska charmigt, många trappor och små skrymslen. Knarriga golv, högt i tak men slitet och toaletten hade bidé... Och sen då den beryktade rälsen. Mina farhågor besannades för från knuten var det knappt tio meter tills schwisande tåg. 10 meter - får man ens bygga så nära? Inte nog med det, i jämnhöjd fast en 500 meter iväg gick motorvägen mellan Borås och Göteborg, och som lismande mäklaren uttryckte:
Den är nästan värre än järnvägen...
Så även om huset var schysst (en gammal orgelfabrik sa någon) var läget inte det bästa. Och så mycket vet jag, att det är enklare att ändra på byggnader än att flytta berg.
Kommentarer:
Trackback