Jättestark
Kan man överdosera Antikrundan? Få nog av gamla föremål och förvånade tanter? Jag trodde det var omöjligt men igår kväll var jag trött på skänkar och tavlor från finska impressionister redan kvart över åtta. Och då var de ändå i Älmhult! Alltså ett stenkast från Brorsmåla (givetvis beroende på hur stark man är och hur långt man kan kasta. Jag är tydligen jättestark) och det borde väl ändå kittla mina antiknerver?
Tvärtom. Jag hånade högt en lillgammal pojk i åttaårsåldern och beskyllde honom för att ljuga i Rikstelevision på bästa sändningstid. Det var inte ens kul när damen med rokokospegel blev uppenbart besviken över sin värdering eller när varenda jäkel drog med sig ett "barn" i rutan för att visa upp stackarn som skulle få ärva skiten.
Okej, vad innebär det här nu då? Bra eller dåligt? Barnsligt eller övermoget?
Kanske är det en fas jag går igenom? Kanske är den över tills nästa torsdag. Hoppas det.
PS: Att bli kallad för lillgammal är ALDRIG en komplimang.
Tvärtom. Jag hånade högt en lillgammal pojk i åttaårsåldern och beskyllde honom för att ljuga i Rikstelevision på bästa sändningstid. Det var inte ens kul när damen med rokokospegel blev uppenbart besviken över sin värdering eller när varenda jäkel drog med sig ett "barn" i rutan för att visa upp stackarn som skulle få ärva skiten.
Okej, vad innebär det här nu då? Bra eller dåligt? Barnsligt eller övermoget?
Kanske är det en fas jag går igenom? Kanske är den över tills nästa torsdag. Hoppas det.
PS: Att bli kallad för lillgammal är ALDRIG en komplimang.
Kommentarer:
Trackback