pumpkine

Jag har flera inlägg markerade med små disketter här. För obloggare betyder det att de är sparade men inte publicerade. Jag har gjort tappra försök att skriva nåt fint till er snälla som tittar till mig, men det blir inget vidare. Jag har faktiskt en del att säga men inget att skriva. Förstår ni? Jag vet inte hur jag ska berätta det. Och nej, det handlar bara om ganska ovärdsliga saker som likaväl kan bli oskrivna.

Om hur jag knyter tummarna för att bopriser ska bli höga och därefter låga så att jag & D kan knipa ett schysst ställe (no offense ni som nyss köpt, men jag hoppas faktiskt på det...)
Om att jag faktiskt borde plocka ner min julstjärna, adventsljusstake och skakkula med snö i. Plocka ner och ställa upp på vinden.
Om att boka en resa till småland och krama på familjen. 
Om hur jag helst av allt vill gå i ide, dvala eller koma. Och vakna igen den 1 april.

Ja ni ser, massa såna saker. 
En gång på LunarStorm fick jag ett meddelande från en pojke 14. Han skrev:
Ge mig tillbaka de 5 minuter av mitt liv jag nyss la på att läsa din text. 
Lite så känns det nu. Förlåt.