pumpkine

Men åh. Nu har det blivit så där igen.
En grym längtan och plågsam saknad till mitt barndomshem spökar. Jag vill meta vid bryggan, flytta kossor, klippa enorma gräsmattan, snubbla till brevlådan i tofflor och torka bort alla kafferingar från vaxduken. Dessutom finns det ett gäng vänner och en auktionshall som borde besökas. Om en vecka är jag där men är livrädd att jag inte ska hinna med allt det där underbara.
Tänk att något så fint kan kännas tungt ändå, och särskilt innan det ens har startat?

Det bästa är att inte förvänta sig något, för då kan man inte bli besviken?