pumpkine

Kan vara så att jag är den enda i världen som ser det besvärliga i att grilla? Jag undvek det igår och lurade istället med mig D till Liseberg. Det började med att vi nästan på direkten vann 2 kg schweizernöt. Sånt jag aldrig trodde hände, särskilt inte mig. Men jodå, en stjärnvinst på nummer 51. Vi ba: tack! med stooora ögon. Sen satt vi nöjda med varsin stor stark, berömde oss själva och sa: visst fan har vi lyckats med en hel del?

Ungefär här flyger själen av mitt vanliga jag iväg och kvar blir en människa jag aldrig förut sett.
I alla fall inte på en sådär 15 år. Ett modigt oräddt skal som liknade mig och som varken brydde sig om höga höjder eller snabba farter.
Som FÖRESLÅR till D att de ska åka både Balder och Kanonen. Attraktioner jag förut sprungit förbi med händerna över öronen, för att jag mått illa av de andras skrik. Men nu stod skalet av mig först i kön, skakade lite knän och efteråt fnyste hon:
Vad det där allt liksom? Är det redan över?
Det där var ju inte så farligt? Vad ska vi åka nu?

Sen stängde parken, vi traskade hem med jättechokladasken och min själ kom tillbaka. 
Allt är som vanligt igen.
Ikväll ska vi till havet och grilla.