Snorgrönt är det nya svarta...
En fin medlaj i snorgrönt band väger upp träningsvärken. Jag överlevde alltså Vårruset. Jag tyckte till och med att det var kul. Och "häftigt" att springa med massa "tjejer" i Slottsskogen. För när startskottet väl gått satte vinnarskallen och tävlingsinstinkten in och jag sprang som bara den. Nästan hela vägen, nästan alla fem kilometrarna och jag förbannade de lata jävlar som promenerade i jeans, dessutom i bredd och så långt från höger där slöisarna var tillsagda att hålla sig. Nog tjatat, jag är nöjd i alla fall. Strax under 30 minuter är inte illa pinkat?
Nu sitter jag i soffan, äter microvärmd spagetti & köttfärssås och kollar på Hem till gården som en annan arbetslös. När jag egentligen är själva motsatsen - arbetsfull. Det är också därför jag är hemma. För att skriva i lugn och ro. Och inte stressa upp mig över kunder som inte fattar ett dugg. Och dricka riktigt kaffe. Och inte stressa upp mig.
Ja ni fattar.