Bestående hjärnskada?
För att ha åsamkat mig själv en eventuell hjärnskakning igår, när jag uppe på en stol skruvade i en lampa och hastigt vände mig om för att finna att där minsann var hallenväggen - sedan kvittrade sådär en fyra tecknade fåglar runt mitt huvud, svordomen ekade ända till avenyn och vimmelkantig trampade jag ner för att falla i fosterställning på plastmattan. D ställde den dummaste men också vanligaste frågan efter smällen: "Gjorde det ont?" och jag skrek "Va fan tror du?"
Han torkade hjärnsubstans ur örat och bjöd sedan på grekisk restaurang. Så uppträder en riktig kille.
Tillbaka till starten då, för att ha åsamkat mig själv en eventuell hjärnskakning har jag varit otrolig effektiv och härligt händig idag. Jag har städat, tvättat, putsat tre av fyra fönster, bytt tändstift på bilen, tillbringat två timmar på Ikea (lönehelg!), köpt en matta och nya täcken, bäddat rent, hämtat kebab, ätit kebab och druckit två glas vin. Än så länge. Sett en film och fyra Seinfeldtavsnitt, virkat en halv flodhäst och kramat katter. Och då var jag ändå inte uppe förräns tio imorse. Nästan så att man hoppas att hjärnskadan är bestående?
Min bror har förresten höstlov, eller... han har en veckas ledigt från jobbet som ska spenderas hemma i Småland. Jag är lite mintgrön av avund när jag tänker på att de sitter hemma i Brorsmåla och tittar på pappas halva finger runt köksbordet. Men nästa helg är jag också där och kikar under gipset. Jo'rå så att.